tolka världen? varför det när vi kan "göra kvinnors röster hörda"?

(sorry sorry för ev brist på sammanhang/läsbarhet: upprörda och i en hast hopfogande tankar)

shit jag blir knäpp av diskussionerna om förbud mot sexköp känner mig inträngd i hörnet (det trånga sunkiga) för hardcore 2:a-vågen feminister upptäcker att jag inte är påläst whatsoever vi har ju skön konsensus i feministsverige kring var fina lag (klart vi inte har, men queerfanatikerna med Petra Östergren och Don Kulick i spetsen får väl ändå anses vara i ordentlig minoritet, tycker ni inte?) men vi diskuterar den kanske inte egentligen?

Jag har vidarebefodrat ETC:s antiprostitutionsbroschyr för fotbollsfans (läs/ladda ner här) på diverse berlinbaserade feministlistor och frågat om någon är intresserad av att hjälpa till att dela ut häftet. Hittills har jag fått ett positivt svar, ett sisådäreventuelltkanskesvar och ett svar som gått till hela listan ifråga med budskapet att förbudsivrare är klåpare och den svenska skitlagen en klåparlag den med och vänligen posta inte sådant här skräp på listan und so weiter. Och grädde på moset var jag på vernissage ikväll för feministiskt magasin/projekt om könskonstruktioner i det offentliga rummet, och no shit brudarna hade med en intervju med en sexarbetarföreningsaktivist som körde vilketyrkesomhelst-racet och hon va ju verkligen inte mindre vettig än nån annan men är det inte talande tänkte jag bittert, att hennes röst står okommenterad och liksom slipperyslope låts representera varendaste kvinna i sexindustrin...

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig jag spricker av förvirring och irritation. Jag frågar frågar möts av "Sprechpositionen", om att "inte tala för någon annan", subjekt hit, subjekt dit, massa viktiga punkter men glömde vi inte vad sexindustrin handlar om att vi på något sätt kanske borde prata om våld om utsatthet om fittor som går sönder kroppar med hål i människor som har jäkligt lite val. Till och med mina favvisfeminsitpolare positionerar sig i en vad jag skulle gissa är någon sorts mittenposition av att inte veta men tycka att det e ju sjukt viktigt att lyssna på vad sexarbetarna säger. Och Kvinnan är on the good side som tur e men lyckas ändå på magiskt sätt trycka in "sexarbetares röster" och "subjektposition" i sin respons på min upprördhet.

Men WHAT THE FUCK vem tar subjektpositionen från vem? Hur kommer det sig att de sexarbetarröster som bordellindustrin gillar mest lyfts upp till att representera Sexarbetarna (och att med det ordet därmed menas varenda Människa inom sexindustrin, or what? Eller nej oj glömde jag att dra rigida linjer där rigida linjer måste dras...?? Mellan det enormaöverväldigandeflertalet superöverlyckliga yrkeskarriärselfmadekvinnor och hon som...) och varför ska vi frivilligt beskära feministisk diskurs till att handla om att låta röster höras, okommenterade, otolkade? Och att de som positionerar sig som sexarbetare är för legalt sexarbete är det en superöverraskning?? Kvinnor med erfarenheter från sexindustrin väljer även att prata från andra positioner, efter medvetna genomtänkta val. Positioneringen som sexarbetare är förstås en politisk positionering. Men framför allt: den används inte neutralt av omvärlden. Knappast av bordellobbyn, men inte heller av queerfanatikerna och ska vi nu snacka subjektposition så e min mening att den stackars viljelösa berlinska feministdiskursen totalt har förlorat sin i denna fråga. Men det e inte lätt hela grejen e så mycket myt och gungfly snart har de kollrat bort mig också vänligen den som har länkar/lästips jag är i desperat behov.


Andra bloggar om: prostitution, tyskland, berlin, sexindustrin, politik, subjektpositionsjunkies, queerfanatiker och bordellobbyn